Sjukskriven the story

På nyår firade jag och några kompisar in det nya året tillsammans var inne på mitt första glas vin då jag fick för mej att ställa mej upp då dom spelade Sveriges national sång och skulle retas lite med min killkompis som är finsk, Han ville retas till baka och försöker fälla mej tillbaka ner i soffan . men allt går inte som han tänkt sej utan mitt ben liksom vrider sej i en onaturlig vinkel åt sidan och det smäller till i knät, Jag faller ner i soffan med en värkande smärta i knät. Sambon tar tagi mej och bär upp mej till sängen och lägger is på knät och min stakas killkompis har jätte dåligt samvete och jag tycker jätte synd om han för det var ju inte meningen att det skulle bli så här. På måndag bestämmer jag mej för att åka till läkaren för benet känns ostabilt , Hos läkaren säger han att det inte är nått fel med benet men skriver ut smärtstillande. Nöjer mej med detta svaret och åker till jobbet på tisdag , jobbar på men benet känns ändå inte okej väll hemma så vrider sej benet när jag skall gå över kattgrinden och det gör jätte ont igen. Biter ihop och åker till jobbet på onsdag igen, efter jobbet följer jag med min sambo till sjukan för rådgivning inför operation av sin axel när jag skall gå ur bilen vrider sej knät igen och ONT ONT ONT samma sak när jag skall gå in bilen igen och ONT ONT ONT. Dagen efter gick jag ju och jobba igen mitt dumman nöt och knät vred sej på jobbet ajaj  mina kolleger säger till mej att åka ner och sätta mej på akuten och jag stretar i mot och säger att det inte är nån fara. Men på fredag kvällen bestämmer sej Monica för att dra ner mej till akuten på lördag och jag har inte så mycket att säga till om utan packar en picknick korg och åker ner med henne som sällskap (tack du underbara vän) efter 3 timmar och två läkare besök och röntgen så får jag diagnosen att mitt främre ledband förmodligen är sönder och det blir sjukskrivning i 4 veckor och besök hos sjukgymnast för att sedan träffa läkaren om 6 veckor och bedöma om det blir operation eller inte. Så här sitter jag nu i soffan och känner mej lite små rastlös men jag har i allafall fått jätte finna blommor av min killkommpis och jag säger fortfarande till honom att det inte va hans fel det är ju sånt som händer.

Dom fina Rosorna han skickade till mej =)

Och ett fint litet kort till